cliffrichard

I dessa tider när brutalitet, våld och svek alltför ofta dominerar våra media, ligger det nära till hands att fundera över hur annorlunda - och bättre - allt skulle vara om vi människor började leva efter de 10 budorden. Men faktum är nog att de allra flesta av oss inte ens känner till dem. Dags att slå upp Bibeln !! 2 Mos 20 1-17 och 5 Mos 5 6-21.
Jesus har dessutom gjort en briljant sammanfattning i två teser:
* Älska Din medmänniska såsom Dig själv
* Var sådan mot andra som Du vill att de skall vara mot Dig

Tänkvärt !!

Jag är fortfarande lika förbannad över kniven i ryggen eftersom det var så genomuselt falskt. Men jag märker nu att det samtidigt smyger sig in en bedrövelse över att på ett så sjaskigt och onödigt sätt ha blivit av med en gammal kompis. Jag till och med tycker en aning synd om personen ifråga...hans liv kan inte vara för roligt - och om han inte förstår eller fattar vad han gjort - ja då är det kvalificerat synd om honom.

Historien om Bob Ernie:s kvintett
I början av 1950-talet kom jag att få spela trummor i IOGT:s ungdomsrevy:
FRÅN POL TILL POL i Hälsingborg I revyorkestern spelade även bl a Alf ”Hoggan” Håkansson, gitarr , Lasse ”Sotaren” Olsson, tenorsaxofon och klarinett, samt Bengt”Jätten” Johansson, trumpet. Bengt kände jag redan tidigare från vår skoltid på ”Praktiskan” ( Helsingborgs Praktiska Mellanskola ) där vi tog realexamen 1950.
1952 började vi på ”Teknis” ( Helsingborgs Tekniska Gymnasium ) där vi tog vår gymnasieingenjörsexamen på Pingstafton 1955. Jag på kemilinjen och Bengt på maskinlinjen. ( där tog f.ö. även min svåger Sven Borgvald examen samtidigt ).
Innan dess – troligen 1951 kom jag på idén att starta en liten dansorkester och
fick med mig Jätten och Sotaren på idén. Pianister kände jag ett par stycken.
Så jag ”tänkte fram” namnet BOB ERNIES och registerade detta på Musikför-
medlingen på Pålsjögatan i Helsingborg, med mig som kontaktperson.
Så gick vi igång! Vår första spelning var i Vejbyparken och sedan började det sakta rulla på. Jag bearbetade Musikförmedlingen flitigt, och tryckte bl a reklamkort, som jag skickade ut till arrangörer runt om i NV Skåne. Dessutom förhandlade jag om våra gager när någon arrangör frågade efter oss. Det musikaliska skötte Jätten och Sotaren med den äran, medan jag skötte all administration. Bl a ordnade jag bil för transporterna till våra spelningar, som efterhand blev allt flera. Vi spelade på Thorslund i Ängelholm, Karlslund i Landskrona, Haga i Påarp, Gubbaparken i Helsingborg, Skyttepaviljongen i Örkelljunga, Idrottsparken i Grevie, Klöva Hallar och Hotell Båstad för att bara nämna några.
Vi spelade även på ”Fågelsång” i Halland en gång !
Pianister och basister ”varierade” men kärnan var jag på trummor, Jätten och Sotaren.
För min del såg jag oss nog som ett kooperativ även om jag startade upp det hela och hela tiden drog ett tungt lass.
Efter några år tynade Bob Ernie sakta bort, och jag för min del spelade ett par långa perioder med Werners orkester och med Egon Erikssons sextett. Jag spelade även några gånger med Östen Warnerbring på Rest. Aveny i Helsingborg
( 60 år senare ordnade jag in Bengt Johansson i Bjereds Swing Band.)

Årstider

Nu är den vår de svage kallar höst
Så står det skrivet i en bok
När sommarns sånger tystnar i mitt bröst
Då kan det kännas som om nånting är på tok…

Dock – liten fundring ger vid handen
Att sådan tanke troligtvis är fel
Visst blir det kallare vid stranden
Och Brännö brygga lockar ej med spel

Men, ute bliver luften sval och klar
Då trivs man gärna ofta inomhus
Och tankar på den sommartid som var
Lätt bleknar bort i Liljeholmens ljus

Så nalkas småningom de seder - urtidsgamla
Med Lussekatter, adventsljus och tomtebloss
Som bjuder vänner och familj att samla
sig inför glögg och mat, och juleöl förstås.

Men – sakta ut i backen – låt oss inte glömma
Först ålamörker och sen Mårten Gås
Som båda bjuder oss att tanken glömma
På kalorier, när vi smörjer våra krås.

De stackare från Eken och från Götet
Som söderut för dyra pengar fara
Och söker lyckan inför solskensmötet
Kan ej förstå att uti Skåne vill man vara.

Lilla Muffe
Det kom en liten ynklig tuss – en liten vilsen en
Det var på hösten och en kall oktoberdag
Med stora, vackra ögon och vingliga små ben
Hon tycktes undra: Var i all sin dar är jag ?

Vårt liv blev helt förändrat utav alla bus
Ty - det är sant - vi blev så lätt ett byte
För denna nya lilla pigge medlem i vårt hus
Och vi kom strax att älska detta lilla knyte

Hon fick en boningslåda och en egen toalett
samt nattlig sömn i Gunnies kar med lejontassar
Och Cliff han lärde fort att blanda maten rätt
För sådant litet knyte måste ju ha käk som passar

Hon kelar , rivs och bits – med samma varma själ
På Matte klättrar hon med gränslös frenesi
Men mitt i bus och riv och bit , så menar hon nog väl
Hon vill ju inte göra Matte illa – kan blott inte låta bli…

Ty Matte är den kära, och hennes trygga hamn
Hon följer henne troget vart hon går här uti huset
Och när hon äter frukost kulminerar oftast buset
Men strax därefter är det kel och puss i hennes famn.
Av husse Cliff har hon fått namnet ”Busen Muffe”
fast buset vanligen är bara skoj och kul och lek
I hjärtat är vår lilla Muffe faktiskt ej den tuffe
Utan ett knyte mjukt och lent, som gärna vill ha smek.

Hon klättrar överallt och gärna upp på bordet
Och vill ej alls förstå att bordet är tabu
Då lyfts hon ner och Matte tar till hårda ordet
Strax upp igen – ”Kan Matte mena detta nu ???”

Bland sängars täcken är det varje morgon bus
Så fort hon utav Matte fått sin frukostmat.
Det är en rivig tradition hon tillfört i vårt hus
Där är hon spänstigt vig som en elitsoldat

Ja våran Muffe är oss djupt i hjärtat kär
Vi vill hos oss hon har det riktigt bra
När Matte i sin famn vår lille Muffe bär
Så säger Muffe: ”Just så här vill jag det ha !”

För familjen i 38: an – Cliff , Gunnie och Muffe

Cliff
Husse

Homo Horribilis
Visst finns det redliga kvinnor och män
Som vandrar omkring på vår Jord
Inte alltid så lätta att känna igen
-utan yviga gester och ord

Ofta lågmälda utan behov av publicitet
Vet man ändå att nånstans de finns
Med en självklar och omutlg redbarhet
Har man mött en – den säkert man minns.

Så kontrasten blir alltid märkbart stor
När man jämför med alla de
Som vandrar i självgoda, pampiga skor
och glänser så alla kan se

Dom har lätt för att spotta på andra
Och ibland sticka dolk i en rygg
Skulle någon våga att klandra
Då är det klandraren som är stygg !

För vänskap hyser dom innerst förakt
Men ger sken av att vara kamrat
Så länge dom prisas för kejsarprakt
Och ej störs av ett motsatt prat.

Dock - vi vet ju att dom över man som är död
Lever evigt kvar och ej dör
Så gör tålamod till Ditt dagliga bröd
tills Havamal allting till rätta gör.